Det har varit snack ett tag nu om att jorden kommer gå under 2012. Jag har hört människor säga det som jag inte alls känner är nå vidare trovärdiga och jag känner människor som är vettiga som tror på det också.

Varför just 2012? Det finns inte en utan flera orsaker verkar det som, jag tänker inte gå in på dessa orsaker och om de är rätt eller fel för det är upp till var och en att ta reda på och skapa sin egna uppfattning.

Det jag tänker prata om är Nostradamus roulette. Ni som inte vet så är Nostradamus känd för sina spådomar. Jag letade förut efter dessa spådomar men jag hittade inte några tillfredsställande sidor men jag såg en dokumentär på Discovery om detta. Nostradamus påstås ha förutspått World Trade Center, andra världskriget, London branden 1666.

Har lyssnat på flera skeptiker om Nostradamus profetior och en av dem är faktiskt riktig vettig och det är just hans åsikt som jag kommer att tänka på när jag hör om jordens undergång 2012.

Profetiorna är som roulette fast man spelar på samma nummer hela tiden tills man vinner. Det är lätt att säga "Jorden ska gå under" för tillslut så kommer den gå under oavsett vad men datumen varierar. 2012 är inte det första datumet som har sagts och det finns datum efter 2012 som är "aktuella" för jordens undergång och OM inte jorden kommer gå under 2012 så kommer människor såklart sätta upp ett nytt datum med samma mål, jordens undergång. Detta kommer förstås leda till att de någon gång kommer ha rätt. Om det är det här datumet, 2012 eller om det är om ett par tusen år eller om ett par miljarder år, spelar ingen roll. Till slut kommer de ha rätt men bli inte besvikna om det inte sker 2012 för det kommer finnas tillräckligt med tid att spekulera när jorden går under efter 2012.

Om ni är intresserade av Nostradamus profetior, gå in på http://www.propheties.it/petertranslation.htm så finns alla profetiorna översatta till engelska. Man blir lite mörkrädd när man har läst en del.

Att kunna sjunga är många som kan typ... åtminstone dugligt. Att kunna sjunga bra är det färre som kan. Att sjunga unikt är ytterst få, t.o.m i musikbranschen.

Vill inte påstå att Gary Numan sjunger utomordentligt bra direkt... jag undrar faktiskt hur fan han fick bli sångare men när jag hör hans röst blir jag förälskad och förstår varför. Men den låter skit EGENTLIGEN.

Det är något med mig som sätter stopp i mitt huvud. Jag kan inte säga till personer "Hej, ska vi träffas och hitta på något?" eller liknande. Jag vet inte varför, så fort jag vill något med någon så ska det vara så satans formellt så det blir stelt och tråkigt. Så vida det inte är en person som jag är kär i för då kan jag helt plötsligt ta kontakt hur lätt som helst.

Vad är det som sätter stopp i mitt huvud från att säga en sådan enkel sak som "Hej, vad gör du ikväll? Jag har en idé." eller liknande...

Den här reklamen... ja. Vad ska man säga? Det är världens bästa reklam helt enkelt. Den får mig att le. En REKLAM får mig att bli lycklig! Hur är det möjligt? Reklam är något irriterande man klickar bort men den här söker jag t.o.m upp på Youtube för att få se.
Musiken, videon, budskapet... hippie. Älskar det. Älskar killen vid lavan. Vill bli han när jag blir stor.

Den där ensamma känslan börjar krypa sig på när det mörknar ute. Älskar sommaren när det är ljust dygnet runt (i.a.f där jag bor.) Hatar mörker, hatar när det är mörkt och kallt. Det finns inget mysigt i det, eller jo... förförra hösten var mysig men om jag säger varför idiotsämplar folk mig.

Det som är ännu värre är att jag inte har något att göra. Ingen skola, inget arbete än så länge men jag arbetar på det. Det är en konstig känsla att inte ha något att göra. Spelar en hel del gitarr just nu, utvecklar en del saker som hur jag kan mixa mitt gitarrpsel med mitt basspel.

Sitter å tänker tillbaka på Ås och somrarna där. Sommaren i 7an var den bästa sommaren någonsin. Kommer ihåg den som om det vore igår. Har aldrig haft så kul någonsin. Sista sommaren som jag använde till barnasinne till 100% tror jag. För det var sommaren efter det som jag var med Maria och då ställdes det helt plötsligt helt andra krav på en. Sommaren efter likaså. Sommaren efter den så var det jävligt... riktigt jobbig sommar. Fast utan den hade jag aldrig lyssnat på Korn. Sen där här sommaren började fantastiskt men jag tror den skulle kunna ha slutat bättre. Eller snarare velat, eftersom det var bl.a för jag inte trodde dom det slutade som det gjorde.

Har fortsatt spela nu och kommit till sista fasen, rymdfasen. Besvikelsekänslorna har gått över för nu är det riktigt nice. Civilisationsfasen som jag hörde skulle suga tyckte jag var skitkul. Kändes lagomt lätt men ändå trovärdigt att hålla på att samla resurser och kriga/övertyga andra länder på sin egna planet om världsherravälde. Valde att spränga dem i luften... Tyckte det var riktigt intressant. Lite som Europa Universailis 3 för barn, just själva civilfasen.

Var nere och köpte Spore idag. Geniet bakom The Sims kläckte idén för några år sen och låste in sig i sitt hus och idag kom hans produkt ut.

Spore går ut på evolutionen. Ja, det låter helt crazy men man börjar som en encellig organism i världshavet för att sen ta sig upp på land och föröka sig och utvecklas genom olika faser tills man tar sig ut i världsrymden och erövrar den.

Spelet är helt klart ett barnspel för tonåringar och vuxna. Har svårt att tänka mig (fast nu fördummar jag säkert barn...) att 11-12 åringar kommer fatta spelet men å andra sidan så tänkte nog folk i min ålder så om mig när jag var 11-12 år och jag spelade som bara fan. Ok, fördomar... de kommer förstå. De kommer säkert lära sig spelet snabbare än mig för jag fattar ingenting ibland även fast det är så basic uppbyggt.

Det är underhållande men jag har inte fastnat för det. Vet inte varför men jag har stängt ner det ett par gånger idag och tänkt "Besvikelse..." men sen kommer suget tillbaka efter några timmar så sätter jag igång det och tänker "Shit vilket bra spel." och sen stänger man ner "Besvikelse...." måste fortsätta spela för att skapa mig en slutgiltig åsikt.

Kommit till civilsationsfasen förresten om någon skulle fråga.

Creature Editorn är skitkul däremot. Fast mina varelser är så fula så jag skäms. Jag upptäckte att mitt estetiska, kreativa sinne inte existerar i detta spel, och mitt statshus är ännu värre men värst är mitt fordon. Borde avinstallera mig själv för jag är så dålig på att komma på designer.

Gary Numan, min nya kärlek. Är den temporär eller permanent? Han är just nu på samma position som Korn å Queen är. Förhoppningsvis för att stanna.

Det är något med hans röst som jag verkligen älskar. Det låter inte bra men det låter bra. Ni förstår om ni lyssnar.

Han ser förresten ut som en korthårig Alice Cooper. (Sången börjar vid 2 minuter)

Gillar när folk antar saker och ting om andras relationer till människor och utifrån deras antaganden gör en bild och sen använder den bilden för att försöka såra människor som redan är besvikna eller ledsna.

Musik som kommunikation. Om jag känner något för någon, spelar ingen roll över känslan utan det ska vara något så sitter jag oftast och hittar på musik medans jag tänker på den här personen. Jag tycker själv att det blir mycket bättre musik då för av någon anledning går fingrarna av sig självt. Jag har svårt att komma på musik på kommando utan jag måste ha en person eller en känsla att tänka på eller att känna. Sen när man har musiken vore det dumt att inte erkänna vad man tänkte på tycker jag. Därför kan man säga att man skriver musik om/till någon. Ibland kan det vara glad musik, ibland arg eller sorgsen. Sen så får man välja själv om man vill spela upp musiken för andra eller inte eller vad man ska säga om musiken om man gör det.

Vi hade en låt som handlade om förra sommaren som hade ganska intressant text och musiken var gjord av mig när jag tänkte på en person. Vi valde att inte spela upp den. Inga problem.

Sen så kommer det folk och anser att detta är barnsligt. Att jag gör det för att hämnas på människor.

Alla människor, om de inte är lobotomerade känner avsky och en uns hat om de blir sårade, ledsna eller besvikna. Det är naturligt och man får, i.a.f jag får någon form av adrenalinkick av det och får upp en massa tankar om jag har blivit riktigt sårad. Som ni kanske har märkt så har jag varit sur ett tag för att en relation (inte en par relation utan en form av... påbörjad par relation som inte hade hunnit utvecklas än) gick åt helvete men jag fick aldrig samma adrenalinkick som jag fick av förra. Såklart är/var jag ledsen och besviken men det är humant och nu vet jag vad jag tänker på när jag spelar musik och det är inte musik med någon form av "hämnd"känsla i överhuvudtaget. Faktiskt så är det den vackraste musik jag någonsin har spelat, kommit på själv. Gentemot de Korn influerade sakerna som jag spelade tidigare. Så nej, jag använder inte musik för att hämnas på folk. Jag använder känslorna som jag får och de sätter jag in i en melodi, en text, en låt och utifrån de känslorna så får man resultatet och det är inte hämnd. Hämnd vore om jag åkte hem till er, slog in dörren och krossade skallen på er MEN jag vill inte och framförallt, jag kan inte.

Varför kan jag inte? För att jag är definitivt inte tillräckligt stark för att slå in en dörr bara sådär... tror det är ytterst få som är det. För det andra, jag får otroligt lätt skuldkänslor. Skulle få skuldkänslor innan jag slog in dörren om jag skulle lyckas med det. Sen så tål jag inte blod, jag skulle svimma efter första slaget och då lär ni överleva. För det fjärde, jag tycker om er och då gör man inte sådant. För det femte, det vore barnsligt.

Det är hämnd. Var glada istället att jag tänker på er då och då och får ut någonting bra av det.

Fast vänta lite... den personen som har klagat den här gången lär aldrig få något. Det är hämnd!