Jag har en teori när det gäller mordet på Palme. Flera konspirationsteoretiker säger att det är svenska polisen som har gjort det p.g.a av deras instatser och för att flera vittnen säger att de såg folk på stan med walkie-talkies på mordetnatten.

Säg att en grupp poliser verkligen konspirerade och planerade ett mord och var ute på spaning den kvällen och tänkte genomföra mordet. De står och lurar på Palme när han går där på gatorna igenom Sthlm och helt plötsligt från ingenstans kommer ett fyllo, Christer Pettersson med en revolver och skjuter Palme. Vad förvånade polisen måste bli då. De kan ju inte göra något annat än bara stå å titta och de kan inte avslöja sig själv igenom att springa och hjälpa honom för då skulle de röja sin konspiration. Men ändå så fick de någon som genomförde mordet åt dem så de har en syndabock.

Ok, seriöst. Jag har ingen aning vad jag ska tro men jag tycker som Betner, det måste vara jävligt jobbigt att arbeta i Palmegruppen.

När jag spelar gitarr så kan det se aningen konstigt ut, särskilt när jag är väldigt inne i det. Då böjer jag ryggen väldigt mycket, är ganska influerad av Brian "Head" Welch.

I.a.f det här orsakar att jag får ont i knäna och ryggen. Var förut till skolsköterskan över mitt knä för jag kunde knappt gå ett tag så jag fick något form av bandage att lägga på. Det om något är metal, att vara 18 år och förstöra knän och rygg för att man spelar gitarr/bas.

Här är dilemmat. Jag har ont i ryggen, den är säkert helt ihopknuten, jag skulle säkert behöva massage. Jag gillar inte massage för jag gillar inte när folk tar på mig (förutsatt att jag inte vill att de ska ta på mig förstås men jag gillar inte massage för att folk tar på mig, dilemma...) sen så känner jag heller ingen som kan tänkas massera min rygg. Känner mig som Quasimodo ifrån Ringaren i Notredame (stavning).

Och med min budget är inte en massör ens en diskussionsfråga.

Jag har tänkt mycket på det jag tänkte när jag gick ifrån Zoologergarten (stavning...) till Haubtbanhof (stavning...) i Tyskland. Sista natten, för vi skulle åka hem så när vi vaknade upp den morgonen skulle vi vara i Malmö. Om det var någon form av profetia, jag vet inte... Jag gick där, ganska stressad i mina tankar och jag ville inte missa tåget. Vi hade två timmar på oss men ändå var jag stressad. Jag tänkte såklart på Hannah för jag skulle träffa henne dagen efter och längtan var något enorm. Den tisdagen var den längsta i mitt liv tror jag. Minutrarna blev till timmar. Så när jag gick där emot Haubtbanhof så lyssnade jag på musik, Lets do this now. Kommer ihåg det här som om det vore igår. Lets do this now är en riktigt, riktigt bra låt som handlar mer eller mindre om att slå ner folk som man hatar men det finns ett stick i låten som fick mig att börja skratta och jag kommer ihåg tanken "Det här kommer att hända." Så att det verkligen hände förvånar mig inte... Jag är inte ett dugg förvånad för jag vet vad jag trodde och tänkte och jag förvarnade henne men hon sa emot (såklart). Det var att hon kommer att avbryta det hela när det närmar sig slutet.

Texten?

"Don't you know that you can touch me? Don't you know that you can bring me down. My life would be so easy now if you hadn't stepped acrossed that line."

För att citera en till text som beskriver exakt hur det känns att bli blåst vid mållinjen...

"I am going insane
This shit is all about pain
I cannot maintain
As the shit ozzes out of my brain
I wish you could be me
And then then yes you would see
How tired I am
And how she got the best of me
At least you couldnt look at me
While you are raping me
You are taking my life and selling it"

Hur kan man glömma bort att äta!? Jag vet inte men idag lyckades jag. Så nu står jag och lagar mat 00:26 mitt i natten. Det är sorgligt, tur händer det inte allt för ofta för jag blir alltid sur när jag är hungrig.