Mest sökta termer:

1. sexnovell

2. onanera

3. sexblogg

4. sex

5. carolina gynning

6. ramadan

7. blondinbella

8. gummistövlar

Vart? http://www.bloggportalen.se/BlogPortal/view/Home

De fyra första är ganska intressant för det här är vad svenska folket, svenska internet användare sitter och söker på bloggportalen.se. Den femte, jag vet inte vilket som är mest sorgligt, att söka efter bloggar som innehåller sex eller Carolina Gynning. Man får sig en lite tankeställare där. Sex å andra sidan är inte sorgligt så att söka efter Carolina Gynning är nog sorgligare. Ungefär lika sorgligt som att jag läste The Dirt med Mötley Crüe.

Blondinbella är bland Sveriges kändaste bloggare, har aldrig läst något som hon har skrivit men ryktet säger att det ska vara som en dokusåpa i ord.

Gummistövlar?! Vem söker på gummistövlar? Är den här statestiken riktigt riktig eller har jag missat något med gummistövlar?

Jag är riktigt dålig på telefonnummer. Jag kan inte memorera dem och jag lägger aldrig in dem i mobilen heller. Faktiskt så är det bara det senaste halvåret då jag flyttade som jag har använt min mobil flitigt. Det var i vintras när jag flyttade så kom jag till skolan, försent och alla var sura för vi höll på med viktiga saker som krävdes att alla skulle vara där i TID men jag var typ 15 minuter försen, varför kommer jag inte ihåg. I.a.f det som hände var att jag frågade varför ingen hade ringt mig. Eftersom så fort någon är 1 minut försen när vi höll på med de sakerna som vi höll på med så ringde man och frågade vart fan de var. Jag fick ett svar av hela klassen "Vi har inte ditt nummer." Så jag har gått i samma klass och haft vänner i den klassen i 2½ år och ingen visste mitt mobilnummer... Hmm. Inte nog med det, jag kan heller inte mitt mobilnummer själv.

I.a.f det här med vanliga telefonnummer och andras telefonnummer. Jag kan inte memorera dem i huvudet. Det senaste numret jag memorerade (som jag inte kommer ihåg nu) är Mandas för 1½ år sen. Sen dess så har jag inte lyckats memorera något nummer. Jag kan mina föräldrars nummer såklart, och hör och häpna... min mormors. Jag kan min mormors telefonnummer också. Den enda kompis telefonnummer som jag har memorerat är Valles.

Nu är det så att jag har en kompis som jag gärna vill ta kontakt med men som jag inte kan mailen till. Jag hade numret men det var innan jag flyttade så vad gjorde jag? Jag skrev upp numret på en liten papperslapp, la den någonstans och glömt bort. Brukar hitta lappar lite här och var med olika nummer. Bara för en vecka sen hittade jag en servett med ett nummer på i min lägenhet. Jag vet hur det låter men det är inte som ni tror utan det handlar om internet, mitt internet.

Har gått omkring och trott allt har varit okej här. Jag har noll koll om mina vänner. Jag har noll koll överhuvudtaget. Jag skäms för jag har trott att allting varit okej och jag har frågat en massa frågor om musik och hållit på om egentligen oväsentligheter men jag fick aldrig veta något av någon vad som hade hänt och nu känner jag mig väldigt okänslig och dum i huvudet för jag inte kunde vara tyst. Det är som vanligt då...

Det gör så satans ont, fysiskt så det är svårt att beskriva... Som tur så går det över efter ett par timmar men sen kommer det alltid tillbaka ett par dagar eller någon vecka senare. Nu äter det upp mig och det är inte behagligt. Det gör så ont så jag klarar inte ens av att lyssna på musik. Smärtan gör mig stressad på något vis. Pratade med sjukhuset igår och de sa att de skulle skicka mig vidare för de kunde inte hitta några fel på mig. Det känns väldigt tryggt... jag har aldrig haft såhär ont och ändå efter tre stycken provförsök så har de ändå inte hittat någonting och jag har ätit medicin två gånger.

Sen så litar jag faktiskt inte på dem. Det är många här i Sverige som inte litar på polisen men jag har växt upp i vad man kan kalla "polismiljö" så jag känner mig trygg med dem. Däremot litar jag inte på läkarna. Jag litar inte på mediciner och att de har gett mig medicin och inte har hjälpt påverkar inte min syn på medicin till det bättre. Håller mig alltid borta ifrån piller och liknande. Äter inte huvudvärkstabletter eller någonting. En del verkar proppa i sig hur mycket piller som helst men försvinner smärtan eller finns den kvar fast man inte känner den? Tanken att smärtan finns men man känner inte den är läskig tycker jag. Fast jag tar gärna emot bedövning om de ska operera mig, jag vill inte känna smärta men det är ändå läskigt.

Adrenalin hjälper verkligen har jag upptäckt. Jag har väldigt låg smärtgräns tycker jag. Tycker det mesta gör ont faktiskt, kan tyckas vara mesigt... Men när jag är på konsert, när jag har stått längst fram och oftast inte sovit något eller ätit något på hela dagen så då när musiken sätter igång så har man en motivation och adrenalinet rusar och man glömmer bort allt med smärta och hunger att göra.

Göteborg var en plåga. En 150kg's dam försökte ta sig fram och ta min plats när jag hade stått ute över natten och först hållit på att grillas till döds till att sen frysa ihjäl till att till sist grillas till döds igen. Så allting går bra under Maiden, jag kommer längst fram och hamnar brevid två stycken danskar. De hade helt ok kroppsform med muskler och de verkade pigga och glada. Sen in under konserten kommer hon... mardrömmen. En av killarna blir tvungen att ge sig för att det blir för hårt tryck bakifrån men jag tänkte inte röra mig. Så det hon gör är att hon lägger fram en arm till staketet och försöker trycka mig åt sådan så det skapas ett utrymme för henne att komma fram. Jag vägrar såklart att ge upp min plats till någon idiot som kom på morgonen så jag står kvar och försöker inte röra mig en cm. Som tur är så är jag så satans smal så det gör ont att trycka på mig och det här känner hon väl av så helt plötsligt börjar hon nypa mig. I sidan, på bröstkorgen osv. Jag ber henne mer eller mindre dra åt helvete för hon kommer inte fram. Det går att trycka sig fram men när man har kommit så långt så det inte finns någonstans att ta vägen kan man inte trycka längre och det är jävligt packat där framme. Man kan inte ta sig någonstans och jag VÄGRAR be vakten lyfta bort mig så hon kan ta min plats. Då svimmar jag hellre så de får bära bort mig. Då frågar hon mig om jag någonsin varit på konsert tidigare... dummaste frågan någonsin. Till sist känner jag hur det börjar sticka i ljumskarna, nära mitt könsorgan och blev livrädd att hon hade nålar som hon försökte trycka in i mig eller någon substans som hon ville spruta in i mig (säkerhetskontrollen vid insläpp är inget att lita på...). Som tur var det inget och jag antar att det var hennes naglar. Till sist ser vakten vad som händer och kommer fram och då börjar hon säga att jag slår henne. VA?! VA VA VA?! Ok, jag slog henne inte men jag avlägsnade hennes arm med min armbåge så hon inte kunde trycka ut mig... men som tur är så har vakten sett det här och säger åt henne att hon måste backa eller låta bli mig. YES! Victory! Success! Där slutade hennes terrorvälde och jag och den sista dansken kunde njuta av sista delen av konserten. Hon hade varit på honom också.

Då jag var på Graspop tror jag att jag förolämpade en israel som försökte ta min plats... Jag och Manda stog brevid en kille som var ifrån Belgien och vi hade pratat hela dagen om vad han arbetade med (Han arbetade inom musik och hade träffat Bruce Dickinson bl.a och bodde på samma hotell som Maiden gjorde då de var på Graspop just då.) och under Maiden så kommer en kille bakom oss som försöker avlägsna mig och jag skriker "Germans approaching! Six O'clock!" (Andra världskriget skämt. De uppskattar inte sånt.) och han ropar tillbaka "I'm from Israel!" Kändes jävligt oförskämt att indirekt kalla en israel för nazist... men jag hade inte tid att be om ursäkt för jag hade en konsert att titta på och han försökte mer eller mindre döda mig.

Det är något jag retar mig på. De som inte köar utan trycker sig fram. Det finns VÄLDIGT många sådanna, jag föredrar att köa. Kanske för att jag är så klen så jag skulle aldrig orka fysiskt att trycka mig fram.

Jag älskar Guns n' Roses. Det var det andra band som fick mig att tända till på musik här i livet. Först Maiden, sen Guns n' Roses. När jag fick Appetite of Destruction av min mamma när jag gick i 7an eller 8an så blev jag helt tokig. Efter de första tonerna i Welcome to the jungle hade gått av så var jag såld. Jag hade hört lite av Guns n' Roses tidigare men det var låtar som Sweet Child O'mine, Dust n' Bones, Think about you, Patience... inte musik som tilltalade mig som älskade Maiden, men Welcome to the jungle tilltalade mig. Allt för bra, och det bara fortsatte med låtar som It's so easy, Nightrain och sen Mr Brownstone som är min personliga favorit med dem.

Det som gör ont är att de var världens största band på den tiden och jag levde inte då och fick aldrig se den uppsättningen som fanns då. Axl kom till Sverige förut men jag såg dem inte. Jag visste att han skulle komma men jag hade inte ens koll på vilket datum biljetterna skulle släppas, så engagerad var jag... (Jag har aldrig missat ett biljettsläpp när det gäller Maiden. Missade heller inte Korn biljettsläppet eller Mötley's.)

Efter deras skiva Appetite of Destruction släpptes GN'R Lies, ett hyfsat album. 100% bra låtar men inte lika bra som Appetite men det var bara för att Geffen ville släppa något i väntan på nästa studioalbum som blev Use your illusion 1 och 2. Många är besvikna här för att de tycker att det är splittrat. Det är väldigt många låtar på en gång och ganska olika låtar dessutom. Varken Use your illusion 1 eller 2 är bättre än Appetite of Destruction men om man tog det bästa ifrån 1an och det bästa ifrån 2an och gjorde det till ett album finns det de som påstår att den skivan skulle bli bättre och större än Appetite. Jag tror att Appetite är en jävligt svår skiva att klå eftersom jag anser att Appetite of Destruction är det bästa albumet i världen. Det är det starkaste, även fast jag älskar Korn just nu och Queen och lyssnat på Maiden i halva mitt liv och lyssnar på Mötley så är Appetite det bästa albumet, det starkaste. Mest låtar som är RIKTIGT RIKTIGT bra. Den enda låt som jag har lite svårt för på Appetite är Sweet Child O'Mine och det är ganska normalt för Guns fans att tycka det har jag hört.

I.a.f jag ska försöka sätta ihop mina personliga favoriter ifrån UYI 1 och UYI 2 så ska jag se om det blir bättre än Appetite, så ska jag försöka förklara varenda låt. Älskar förövrigt både UYI 1/2 men de är helt enkelt inte lika bra som Appetite.

De står inte i någon speciell ordning, inte i någon track ordning heller utan det är bara låtar jag kastar in så får en utbildad producent lägga dem i rätt ordning om de känner för det...

Jag kallar skivan för: Use your Destruction

Right next door to hell; en snabb, svängig låt med ett av de bästa intron jag har hört. Älskar när det är bas i introna. Det här är för mig en riktig Guns n' Roses låt.

Perfect Crime; precis som Right next door to hell, en snabb svängig rocklåt. Betydligt mycket hårdare än vanliga rocklåtar och för er som inte har sett Perfect Crime live på Youtube, se den! Axl's energi är otrolig.

Back off Bitch; Låten svänger en hel del men den är lugnare än Right next door to hell och Perfect Crime men texten är någon som alla kan relatera till tror jag som har haft ett förhållande som har gått åt helvete. Älskar verserna.

Bad Obsession; En låt som påminner en del om Appetite, om jag inte misminner mig så är låten skriven innan Appetite släpptes så det är en "old school" Guns n' Roses låt. Den har lite Mr Brownstone känsla i sig och jag älskar Mr Brownstone som tidigare nämnt, deras bästa låt.

Don't damn me; Deras bästa låt ifrån UYI 1/2. Den här svänger utan dess like. Det är nog deras svängigaste låt överhuvudtaget. Intro riffet är det bästa gitarriff jag någonsin har hört. Den här skulle kunna höra hemma på Appetite of Destruction.

Garden of Eden; Bland deras snabbaste låtar. Observera att jag väljer snabba låtar för jag gillar när rockmusik går snabbt. Det ska vara snabba, svängiga riff och Axl's sång i den här är nog bland de snabbaste jag har hört. Folk pratar om att gitarrister spelar snabbt eller rappare pratar snabbt, här sjunger Axl snabbt, riktigt snabbt.

14 years; Jag gillar inte Guns n' Roses lugna låtar. Jag gillar inte Sweet Child O'Mine, jag gillar inte November Rain, jag gillar inte Yesterdays, jag gillar lite av Estranged. De lugna låtarna ifrån GN'R Lies går bra också och 14 years. 14 years är den enda som jag tycker är bra av deras "lugna" låtar men den är inte helt lugn heller. Den är svängig helt enkelt. Använder ordet "svängig" en hel del märker jag, mest för att det är ordet som jag associerar rockmusik med. Korn är inte svängiga, de är hårda fast de har en å annan svängig refräng de också. Metal = hårt. Rock = svängigt.

Shotgun Blues; Om det är någon låt som kan förolämpa någon utan att använda skällsord så är det Shotgun Blues. Mycket av min attityd kommer ifrån den här låten, hur jag är, hur jag pratar, hur jag skriver. Därför, eftersom den är så personlig för mig så vill jag gärna se den på Use your Destruction. Iofs så förespråkar de att slå ner folk med ordena "You want a confrotation. I give you every fucking chance. With your verbal masturbation. Me I just like to dance." (Tolkar det här som att det är mycket snack med lite handling.)

Locomotive; Det här är en låt som har fixats om ganska mycket. Den är inte så skitig som Guns n' Roses låtar brukar vara, som de låtar som jag precis har tagit upp men texten här får inte minnas. Det är bland deras bästa texter någonsin och jag kan associera väldigt lätt till den.

You could be mine; Första Guns n' Roses låt som jag tyckte om och då visste jag inte ens att det var Guns n' Roses. Hörde den när jag var väldigt liten, gick kanske i 2an eller 3an när jag såg Terminator 2.

Knocking on heavens door; Blev lite tveksam i slutet vilket som skulle bli den sista låten att välja och det blev Knocking on heavens door av den enkla anledningen, den är riktigt bra live. Det är inte dem som har skrivit men det gör inget för de gör en dunderversion av den. Den är bättre än November Rain och Don't Cry och Slash's solon är riktigt vackra. Det är sällan solon är vackra. En del verkan tro att ett solo ska vara så tekniskt svårt och gå så snabbt så bara nördar kan spela det men så är det inte. Inte enligt mig. Ett solo måste innehålla känsla för att det ska vara intressant och det ska vara KORT. Ett långt solo känns bara som en lång upprepning...

Det här är MIN åsikt om hur UYI 1/2 skulle ha sett ut om det slogs ihop till ett album, Use your Destruction. Den åsikten kan ni inte ändra på. Ni kanske inte delar den, ni kanske tycker att självklara låtar som November Rain och Don't Cry skulle ha varit med på den, eller mindre självklara låtar som My World men det tycker inte jag. Om ni känner för det får ni gärna kommentera med vilka 12 låtar ni skulle vilja ha sett på ett ihopslaget album utifrån era åsikter men klaga inte på att jag har kass Guns n' Roses smak, för allt jag kan säga är att om jag har kass smak, har ni sämre men vi älskar båda ett av världens bästa band. Det är något vi delar.

(Varför jag valde just 12 låtar är för att Appetite of Destruction har 12 låtar.)