Gillar när folk antar saker och ting om andras relationer till människor och utifrån deras antaganden gör en bild och sen använder den bilden för att försöka såra människor som redan är besvikna eller ledsna.

Musik som kommunikation. Om jag känner något för någon, spelar ingen roll över känslan utan det ska vara något så sitter jag oftast och hittar på musik medans jag tänker på den här personen. Jag tycker själv att det blir mycket bättre musik då för av någon anledning går fingrarna av sig självt. Jag har svårt att komma på musik på kommando utan jag måste ha en person eller en känsla att tänka på eller att känna. Sen när man har musiken vore det dumt att inte erkänna vad man tänkte på tycker jag. Därför kan man säga att man skriver musik om/till någon. Ibland kan det vara glad musik, ibland arg eller sorgsen. Sen så får man välja själv om man vill spela upp musiken för andra eller inte eller vad man ska säga om musiken om man gör det.

Vi hade en låt som handlade om förra sommaren som hade ganska intressant text och musiken var gjord av mig när jag tänkte på en person. Vi valde att inte spela upp den. Inga problem.

Sen så kommer det folk och anser att detta är barnsligt. Att jag gör det för att hämnas på människor.

Alla människor, om de inte är lobotomerade känner avsky och en uns hat om de blir sårade, ledsna eller besvikna. Det är naturligt och man får, i.a.f jag får någon form av adrenalinkick av det och får upp en massa tankar om jag har blivit riktigt sårad. Som ni kanske har märkt så har jag varit sur ett tag för att en relation (inte en par relation utan en form av... påbörjad par relation som inte hade hunnit utvecklas än) gick åt helvete men jag fick aldrig samma adrenalinkick som jag fick av förra. Såklart är/var jag ledsen och besviken men det är humant och nu vet jag vad jag tänker på när jag spelar musik och det är inte musik med någon form av "hämnd"känsla i överhuvudtaget. Faktiskt så är det den vackraste musik jag någonsin har spelat, kommit på själv. Gentemot de Korn influerade sakerna som jag spelade tidigare. Så nej, jag använder inte musik för att hämnas på folk. Jag använder känslorna som jag får och de sätter jag in i en melodi, en text, en låt och utifrån de känslorna så får man resultatet och det är inte hämnd. Hämnd vore om jag åkte hem till er, slog in dörren och krossade skallen på er MEN jag vill inte och framförallt, jag kan inte.

Varför kan jag inte? För att jag är definitivt inte tillräckligt stark för att slå in en dörr bara sådär... tror det är ytterst få som är det. För det andra, jag får otroligt lätt skuldkänslor. Skulle få skuldkänslor innan jag slog in dörren om jag skulle lyckas med det. Sen så tål jag inte blod, jag skulle svimma efter första slaget och då lär ni överleva. För det fjärde, jag tycker om er och då gör man inte sådant. För det femte, det vore barnsligt.

Det är hämnd. Var glada istället att jag tänker på er då och då och får ut någonting bra av det.

Fast vänta lite... den personen som har klagat den här gången lär aldrig få något. Det är hämnd!

Om det finns något jag älskar här i livet är det musik med österländsk tema. Något jag mer älskar så är det tv-spels musik. Om man kombinerar detta blir det orgasmartat.