Jag sitter och tänker på hur det är att vara förälder. Jag är omgiven av föräldrar just nu. Inte bara mina två egna utan en annan som har en dotter som är 13 år. Jag har träffat döttrar, hela mitt liv. Vad tänker föräldrarna när de ser mig? Jag vet att när jag träffade Mandas föräldrar första gången så var det när hennes lillebror var med i Vi i Femman i radio så alla små knattar var där så vi fixade till så jag såg hyfsat bra ut så jag inte såg ut som jag hade varit på lan i 4 dagar och inte duschat (även fast jag duschar på lan, väldigt ofta. Tidsfördriv ifrån datorn. Däremot om man är borta är det värre.)

Så alla små tjejer tyckte jag såg bra ut, det är väl en sån där grej som alltid händer. Kommer ihåg när jag var i 10-12 års åldern, tyckte alla över 18 var snygga. Skulle den John då ta fram sina favorittjejer skulle jag idag definitivt inte hålla med.

Men tillskillnad ifrån vad ungarna tyckte så höll inte pappan med. Han tyckte inte jag såg bra ut, eller kanske rent utseendemässigt men mina svarta kläder osv. Herregud, hur kunde hennes dotter gå ut med mig?

Hur skulle jag själv tycka om min dotter kom hem med någon som jag inte skulle tycka om rent utseendemässigt? Ingen aning.

Vad tycker föräldrar om mig? Marias mamma var väl inte överförtjust i mina matvanor. Jag åt väldigt, väldigt lite och det för andra kan antas att jag inte tyckte om maten. Tvärtom, hon var jätteduktig på att laga mat men jag äter lite, så är det bara. Kommer ihåg en gång när jag var sjuk, väldigt sjuk och var hemma hos Maria och när vi skulle äta, hade jag varit hemma hade jag inte ätit men där åt jag lite. Trodde det skulle uppskattas men istället så blev hon besviken på att jag åt så lite och jag känner igen den besvikelsen. Jag lagade mat hemma hos Hannah, jag tyckte maten smakade fruktansvärt och var rädd att Hannah skulle tycka samma sak och hon lämnade lite mat. Jag trodde det var för hon tyckte det smakade lika illa som jag tyckte men det var av kulturella skäl, så jag fick smaka på min egna medicin där.

Sen så har jag haft mindre trevliga träffar med föräldrar. En pappa hotade med att skjuta mig om jag sårade hennes dotter. Jag antog att han skämtade och jag har inte än blivit skjuten även fast det tog slut för länge sen.

En del föräldrar skrämmer mig, eller rättare sagt en särskil förälder och jag behöver inte gå in på vem det är men jag tror de som vet om vem jag antyder på tycker detsamma.

Jag tycker att jag har kommit bra överens med alla föräldrar jag har träffat hittills till mina flickvänner och vänner. Jag har svårt att förstå att en del personer har någon form av föräldrafobi. Har vuxit upp som ensambarn så mina föräldrar är den enda familj jag har men jag har vuxit upp väldigt, väldigt fritt så jag har aldrig känt att de har stoppat mig på något vis. Jag gick på min första konsert ensam när jag var 13 år. John, 13 år på Globen, Maiden. Så frågar folk mig "Vad tänkte du då? Hur kunde du gå ensam?" och jag svarar "Jag gick inte ensam, det var 12999 andra personer där också."

Har en väldigt bra relation till mina föräldrar, anser mig väldigt, väldigt lyckligt lottad när det gäller uppväxt och familjeliv. Vilket som kan svida i ögonen på andra har jag märkt. Fick ett sms där det stog "Du och jag lever inte i samma värld." förut. Nej, jag har haft det väldigt lätt hittills i mitt liv och den värld jag lever i är den värld jag har blivit uppväxt i, precis som alla andra. Eran värld ni lever i är den värld ni har växt upp i, det finns inget fel i det. Jag är inte bortskämd på det viset att jag får vad jag vill när jag vill hur jag vill vart jag vill. Jag är bortskämd på det att jag har mina föräldrars förtroende, de litar på mig och det är inget som hände på en natt och det är inget som jag använder att utnyttja för om jag missbrukar deras förtroende för mig kommer relationen förstås försämras och min vardag kommer få en sämre standard. Ja, just nu medans jag söker jobb är jag beroende av mina föräldrar men jag bor inte hemma hos dem utan jag bor i våran gemensamma lägenhet om man ska kalla det för de. Eftersom de jobbar både här där de bor och i Östersund så måste de har någonstans att bo där när de väl arbetar där, så de äger en lägenhet som jag bor i. Det är mitt hem, det är där jag bor. Här hemma hos mina föräldrar har jag inte ens ett eget rum, jag kallar inte det här stället för mitt hem. Jag bor i gästrummet och just nu bor jag i vardagsrummet på soffan för vi har besök. Det kan låta hemskt att besökaren får en säng och jag får en soffa, jag är ju trots allt hos mina föräldrar men jag är lika mycket gäst här som han är och dessutom är jag vaken längre så därför passar vardagsrummet mig perfekt. Jag sover i vardagsrummet hemma hos mig också, i lägenheten. Jag har slutat sova i min säng, eller jag har börjat lite lätt igen men oftast i soffan. Varför? Därför jag har en dubbelsäng. Nu när jag är singel känns den tom rent mentalt. Förut när jag hade flickvänner så sov jag där men då var det inte tomt mentalt. Så för att överkomma tomhetskänslan så har jag fyllt ena sidan av sängen med tidningar och böcker så när det känns ensamt är det bara att tända lampan och läsa något utan att behöva lämna sängen och dessutom så kan jag bara använda halva ytan av sängen vilket som minimerar tomhetskänslan.

Men vadå bortskämd? Jag bodde i ett eget hus i två år, ensam. Som nu är sålt och de som bor där nu... hatar huset.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Efter en diskussion idag på skolan om hur det ser ut hemma hos en så kom jag fram till att disk och sådant inte är mitt problem när det kommer till min lägenhet. Det är alla kortlekar. Mina kortlekar tar upp lite plats men de finns överallt... och de...

Fick reda på idag att mitt företag har blivit bekräftat så det är en väldigt god nyhet, så med andra ord så kan folk äntligen börja boka mig. Håller på väldigt aktivt att locka personer till min facebookgrupp, vilket som en del skulle kunna uppfatt...

Finns ny magi uppe på Youtube nu. Glöm inte att kolla in det samt subscriba för att hålla er uppdaterade!   Partytricks som går att göra på fester. Hur-man-gör kommer med i mars nummer av Slitz!   http://www.youtube.com/user/lessclues?feature...

Magi är verkligen en för liten konstform. Startade upp min facebooksida till mitt företag i förrgår när jag var på Slitz, idag har vi gått om Joe Labero's facebooksida.   Det är en sanning med modifikation. Joe Labero har även en sluten sida som ...

Varit borta ett tag nu nere i Sthlm, av anledningen att jag blev intervjuad av Slitz om magitrick, så på tillstånd av Svensk Magisk Cirkel så lärde jag ut ett par standard magitrick som man kan göra på förfesten! Inte för svåra, inte för lätta, en br...