Idag har varit en riktigt intressant dag. Jag kan börja med att förklara att jag var för rädd för att somna inatt för jag trodde inte jag skulle vakna i tid men tillslut valde jag för att sova ändå, klockan 05:00... och jag skulle upp 05:45. (Jag var riktigt, riktigt trött så det var därför jag tog det valet.)

Jag vaknade i.a.f, gjorde mig iordning för att besöka Svegs sjukhus. För att komma dit så måste jag först åka buss i 3 timmar, så jag tog bussen. Somnade direkt...

Vaknade upp precis innan Sveg, hoppade ut i regnet, höll inte på att hitta sjukhuset. Fick guidning på telefon av min mamma.

Kom dit, fick träffa en läkare nästan direkt. Jag förklarade mitt problem och att jag har haft såhär ett tag nu och jag har blivit behandlad med medicin 2 gånger den senaste två månaderna. Tänkte att nu skickar han mig vidare men... han ville ta exakt samma prov som jag har tagit två gånger tidigare och sen ville han att jag skulle äta ännu mer medicin.

Om detta är en trend som kommer att fortsätta så kommer jag bli tvungen att besöka en läkare varje månad och få ut ny medicin. Då är frågan, fungerade medicinen någonsin? Jag kände mig bra ett tag. Tror inte det.

Blir lite frustrerad då. Såhär lät snacket:

"Jag vill att vi tar ett prov på dig så kan vi sen se vilken medicin du behöver äta." sa han

"Nej nej, du förstår inte. Jag har redan tagit era prover och ätit era mediciner två gånger nu den senaste månaden och ätit medicin tidigare också." svarade jag.

"När var det senaste gången du besökte ett sjukhus?" frågade han.

"Fyra veckor sen." svarade jag.

"Då måste du ta nya prover och så om de inte visar något så skickar vi dig vidare, om de visar något så måste du äta medicin och om du inte blir bättre så skickar vi dig vidare."

"Jag har redan ätit era mediciner, kan ni inte skicka vidare mig på en gång?"

"Nej, de tar inte emot dig om du inte har ätit medicin."

"Jag har redan ätit medicin två gånger!"

Ungefär så lät diskussionen men jag var tvungen att ge mig för han var benhård på att jag skulle äta mer medicin... Det är en vinna/vinna situation för min del, det är bara att det tar så lång tid om jag måste äta medicin i två veckor för att sen få reda på att de inte hjälper... Nej, jag har tappat förtroendet för medicin eftersom jag har ätit det fyra gånger totalt emot samma problem men det har inte hjälpt än.

Dessutom så tycker jag inte om tanken med t.ex värktabletter. Hur fungerar de? Bedövar de eller tar de verkligen bort smärtan? Tanken på att man känner smärta men ändå inte tycker jag är läskig. Att smärtan finns där men man känner den inte. Äter aldrig värktabletter eller något sådant. Äter bara medicin som jag får utskriven av läkare.

Det är otroligt tycker jag. Sitter och länkar hemsk musik, där de sjunger om misshandlade barn, om sex, droger. Om alla fasligheter här i världen. Har länkat låtar som ADIDAS (All day I dream about sex), Helmet in the bush (som handlar om methamfetamin), Somebody Someone (om att inte bli sedd här i livet) osv osv.

Nu vill jag vända på trenden. Det finns en låt som jag sitter å lyssnar på lite då och då, riktigt bra är den också. Good Company med Queen. Nice huh? Lyssna på den!

Blir galen, kommer bli som en jojo. Imorgon åker jag till mina föräldrar, eller rättare sagt 07:00 går bussen den här morgonen, sen åker jag hem igen runt 17:00. Sen på torsdag åker jag ner igen, och på söndag åker jag hem. Ingen måtta på resandet.

Vågar inte somna för jag är rädd att jag inte vaknar... ingen online på msn, ingen online på något spel. Jävla skola! Ni förstör ungdomarnas liv! Enligt er så måste de sova nu så de orkar med skolan, men tänk på mig!

"Lover turns to hater
On this escalator
I can't live with you
Yeah, but I can't live without you

I can't breathe - if you stay"

Queen - I can't live with you

(Tycker mig tro att det finns någon som kände så.)

För första gånger på evigheter så känner jag mig trött tidigt på kvällen. Tror det kommer bli tidigt ikväll. Antingen tidigt eller inte alls. Har inte bestämt mig än...

Nu kommer det "musik"snack igen. Detta är nog en musikblogg har jag kommit fram till. Fast egentligen vet jag inte vad "bloggande" menas. Jag har aldrig förstått det, jag sitter bara och skriver det jag vill.

Har ont i vänstra smalbenet och i högra foten p.g.a av att jag spelar gitarr. Hur fungerar det!? Jo man får en hel del energi av att spela musik. Var nära på att slå sönder ett fönster här i lägenheten också...

Ska jag raka mig eller ska jag ha denna skäggväxt? Beslutsångest. Har otrolig beslutsångest överhuvudtaget om hur jag ska se ut just nu... Skulle gärna klona mig så jag kunde experimentera mitt utseende på den stackars klonen.

Jag vet inte vad det är men något är det i den här låten som gör så tårarna sprutar. I första versen. Kunde inte hålla mig, är ganska känslig för musik. Musik är nog det som kan få mig på fall... hittills har musik berört mig djupare än kärlek har gjort. Om Korn skulle göra slut med mig skulle jag hoppa ifrån balkongen...

Det är Brian "Head" Welch som har skrivit eget material efter han hoppade av Korn för sin dotters skull. Han blev kristen och nu skriver han sin egna musik. Först tänkte jag "Hur fan låter kristen musik? Kan ju inte låta vettigt." men jag har totalt ändrat min åsikt. Har hört två låtar nu som är så otroligt satans bra så det inte är klokt. Låten här heter RE-BEL, första versen får mina ögon blanka. Kan du lyssna på låten och läsa första versen utan att känna dig berörd? Isådannafall så har du ingen inlevelseförmåga..

My step dad, he hates me so
He hits me all the time
But when we're around people,
He acts like we're all fine
My real dad, he left us all one day
When I was born
Mom got drunk and told me
That my dad loved me no more

Jag träffade/dejtade/var tillsammans med för ett kort ögonblick/pussades med en tjej någon månad sen. Det var en blixtvisit i himlen och att det tog slut gjorde mit ganska bitter som ni kanske har märkt om ni har läst tidigare inlägg. Skit i det... det viktiga är vad vi pratade om. Religion.

Religion är något som skänker hopp till miljontals, t.o.m miljardtals människor runt om i världen. Det är en tro på något gudomligt. Vi tar just de västerländska religionerna, kristendom, judendom och islam. Så tar vi det väsentliga, livet efter döden. En himmel, ett paradis eller ett helvete. Vi pratade en hel del om det här till en början och vad hon tror på har ingen något att göra med, däremot tänker jag dela med mig vad jag tror, eller rättare sagt inte tror.

Jag har fått höra olika versioner genom livet om vad som händer när man dör, av kristna, judar och muslimer. En version är den att man hamnar i himlen om man har varit god, eller i helvetet om man har syndat.

En annan version är den att man hamnar i himlen eller så kan man välja bort att leva med Gud, vart man hamnade då fick jag inte reda på, eller helvetet.

En är den att man hamnar i dödsriket och väntar på att Messias ska återvända till jorden, och att jorden är himlen. Om man har syndat hamnar man i helvetet.

Observera, helvetet! Vet ni vad helvetet är? Jag vet inte vad helvetet är men jag har hört att det beskrivs i Uppenbarelseboken som en brinnande sjö. (Säg till om jag har fel.)

Jag har även hört att helvetet har sju steg, desto ondare man är desto längre ner i helvetet hamnar man. Längst ner sitter någon (djävulen?) och tuggar på tre personer. En av dem är Judas bl.a Han är väl för övrigt en av världens mest hatade personer genom tiderna... Men vad gjorde han? Vad gjorde han för fel? Han förådde Jesus. Guds son. Det finns fler än Jesus som har blivit förådda här i världen men de blir inte tuggade på i evigheter.

Är helvetet rimligt? För att ni ska förstå hur jag tänker så vill jag först säga att jag tycker Hitler och Stalin är båda två fruktansvärda personer. Jag känner avsky vid tanken på vad de gjorde emot miljontals av människor. De om några har syndat! Men är helvetet rimligt, frågar jag återigen? Varken Hitler eller Stalin lär ha klarat sig ner på sjunde nivån i helvetet utan de lär sitta på sjätte, i evigheter. Om de nu är i helvetet så är de där för evigt.

Se ordet "evigt". Det är inte "livstid" utan det är "evigt". Hur lång är en evighet?

Jag föddes för 19 år sen snart. Det är cirka 63 år sen andra världskriget tog slut. Det är cirka 2008 år sen Jesus föddes. Det är cirka 5300 år sen Ötzi frös in i isen i Alperna. Det är cirka 100.000 år sen som Homo Sapiens kom till. Det är cirka 65.000.000 miljoner år sen dinosaurierna dog ut på denna jord. Det är cirka 4.600.000.000 år sen som solen kom till. Den beräknas att finnas i ungefär 3.000.000.000 år till i den form den har nu (stressa inte, ni hinner leva). Nu har jag gått igenom en period på cirka 7,6 miljarder år. En evighet är längre än så gott folk. En evighet varar för evigt och 7,6 miljarder år är kort jämnfört med den evighet som Hitler och Stalin kommer torteras. Är det verkligen rimligt att två människor som har syndat straffas så fruktansvärt? Jag känner förstås sympati för judarna, för de som dog i arbetslägren i Sovjet men deras lidande är KORT jämnfört med vad Hitler och Stalin kommer uppleva OCH folk som har begått betydligt lindrigare synder än vad de har gjort.

Jag säger inte att de förtjänar himlen för de de gjorde men de förtjänar inte helvetet heller, inte för evigt.

Ingen vettig människa kan önska någon annan medmänniska evigt lidande... en livstid av lidande är kort jämnfört med en evighets lidande. Det är ett väldigt orättvist system som Gud har satt upp åt oss om det är så. Med tanke på att vi är människor. Vi lever som vi har blivit lärda att leva, vi begår alla misstag. En del större en del mindre.

"Om ni hade trott hade ni kommit till himlen!" finns det säkert de som säger... Då vill jag säga till den katolska prästen som är döende i AIDS

"Om du hade burit kondom hade du överlevt!"

för det är lätt att vara eftersmart men svårare att tänka sig för. Jag vill gärna tro på att det finns någonting gott efter livet, någonting man kan se fram emot när man dör men det är svårt när man tänker på helvetet. Då är det lättare att inte tro alls för om jag säger att jag tror på en himmel där de goda kommer, så indirekt säger jag att det finns ett ställe dit syndarna kommer... ett helvete och jag vill inte att en människa ska straffas för evigt för sina misstag.

Kan däremot säga att jag hoppas att det finns ett liv efter döden. En plats där alla återsamlas, onda som goda men ingen bryr sig. För vad spelar sekunderna i jordlivet för roll när man är en del av evigheten?

Det här är ett helvete, har ätit medicin nu två gånger men inget har hjälpt. Ska iväg idag till mina föräldrar och till sjukhuset igen imorgon. Förhoppningsvis så lyckas de lokalisera problemet....