Har inte skrivit något på ett par dagar för jag är rädd att jag ska skriva något som jag inte bör skriva. Är så satans less på en person och hennes beteende, hennes barnsliga beteende särskilt när hon skyller hela situationen på mig och flyr och vägrar tala med mig. Säger att jag har förstört allt. Vill bara skriva en massa svordomar och över hur mycket jag hatar den här situationen och att jag förmodligen aldrig kommer ha någon kontakt med henne igen, vilket som gör så jävla ont att tänka på och ja... det är rent åt helvete. Man blir bara så less och besviken...

"The heart inside is fading 
This shit’s gone way too far 
All this time I’ve been waiting 
Oh, I cannot greave anymore 
For once inside I’m waking 
I’m done, I’m not a whore 
You’ve taken everything and 
And oh I cannot give anymore"

Korn - Here to stay

Jag har alltid varit fysiskt ensam ofta, det jag menar då är att jag umgås sällan med folk. Jag sitter hellre hemma och spelar spel eller musik eller tittar på film. Ja, vad som helst. Men jag har alltid haft mental närhet till folk som flickvänner och dylikt. Nu är det pajat och det känns så jävla hårt. Känner mig riktigt, riktigt ensam att veta att den mentala närheten är bruten och kommer aldrig mer komma igen. I.a.f inte med den personen.

Det är en återkommande rädsla, att jag ska vara ensam av resten av livet. Har alltid varit rädd att bli ensam och inte hitta någon jag kan dela saker och ting med.

Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen eller göra...

"You came into my life
Without a single thing

I gave into your ways

Which left me here with nothing

I have given into smiles

I fell for all your games

I wish so bad right now

I hadn't let you in"

Korn - Good god

(Försvarsmekanism)