Nu har jag ett val här i livet... och det är: Ska jag klippa mig kort och spara ut min riktiga hårfärg eller färga om håret svart?

Det lutar emot att färga om håret men jag är inte helt säker... Har haft svart hår sen jag gick i 9an och långt hår. Det skulle vara för stor omvändning att byta. Dessutom (om jag får säga det själv) så passar jag i svart, halvlångt hår.

Ok, valet är så gott som gjort. Det blir till att färga om. (Tittade på bilder på Nikki Sixx och blev övertygad om att svart hår är rätt.)

Skolan börjar på måndag har jag hört. Har inte haft någon koll för att jag tog studenten i år.

Studentdagen var verkligen en perfekt dag. Jag vaknade, klädde på mig, fick skjuts ut till en gård där våran klass samlades. Otrolig utsikt över hela Östersund och Storsjön, 1000 grader varmt och inga moln. Det var helt fantastiskt, så skrev vi i varandras hattar och pratade, åt och fixade flaket. Sen åkte vi in tillsammans till Palmcrantz och gick in, satt i aulan och gjorde ingenting, åt lite till (eller jag åt inte...), fick våra betyg, sen ut på trappan inför en hel del människor, ner och hälsa på familjerna (det är då kortet är taget), iväg på flaket, åka runt lyssna på både dålig och bra musik. Tack Rebecca/Rebecka (hur stavar man ditt namn?) för att du tog en live version av Twist så Chi kom med också, inte mitt fel att du inte laddade ner rätt men jag tyckte om det. Det var riktigt nice att höra Chi på 1000 decibel i Östersund, hoppas någon annan hörde det också.

Sen när det var färdigt gick jag hem, kommer inte ihåg vad jag gjorde hemma... Antagligen satt jag framför datorn eller något. Sen ner till Österängparken och säga hej då till alla. Kommer ihåg när vi satt och fikade runt 00:00 på ett fik där, halva klassen och när jag sa "Hej då" så insåg jag att det var sista gången jag sa hej då till min klass. Den vägen hem kändes väldigt lång då... När jag kom hem satte jag mig vid msn och satt där tills tidigt på morgonen.

Det känns konstigt att inte se klassen på måndag.

Okej, bara för att... har varit tyst nu ganska länge. Det är egentligen bara två personer som vet vad jag tycker och tänker om det här men nu offentliggör jag det hela.

Jag hatade mer eller mindre min klass. Det fanns ytterst få personer som jag verkligen gillade. Det var en VÄLDIGT disfunktionell klass. Våra lärare snackade hela tiden om att vi inte släppte in dem i gruppen. Vilken grupp? Det fanns ingen grupp, det fanns grupper och inom dessa grupper snackades det en hel del. Det är inget som ingen ska vara stolt över.

Min klass var väldigt rolig men otroligt barnslig. Jag har aldrig i hela mitt liv (nu har jag iofs bara gått i två klasser än så länge...) varit i en klass med så mycket intriger. När jag började i ettan så hade jag att jag inte skulle falla för någon i klassen. Ok, jag blev förtjust i en person en gång men det gick snabbt över. Om våran klass hade varit en familj hade vi haft 10-20 inavelsungar. Det skapar förstås problem. Stora problem, det la vi märke till allra minst när vi var i Ottsjö. Det var det värsta jag har varit med om. Att ni är 18-19 och t.o.m 20 år märks inte. Jag skämdes så som jag aldrig har skämts över någon då och det är ganska fantastiskt att ingen dog.

Satt ute i skogen och pratade i telefon och väntade på att någon skulle riva åt sig en yxa och slakta ner hela klassen, det hade varit fruktansvärt men jag hade inte blivit förvånad...

Så nu när jag skriver att det känns konstigt att inte träffa er så betyder det inte att jag saknar er och ni lär inte sakna mig heller. Jag trivdes i skolan och i klassen men ni betedde er som om ni vore fem år ibland. Så i inlägget "20-29 år" så kanske jag ska tillägga "klass ESTA 05-08"

Jag och Daniel på bilden. (En vettig person, om aningen konstig som jag.)

Vet inte varför, det är en ganska gay låt egentligen (inte i negativ-betoning) men det är en jävligt bra låt! Queen - Thank god it's christmas.

Lite kul att jag lyssnar på Korn, verkligen älskar dem och sen kan jag lyssna på sån här musik. Det är lite George Michael varning över musiken men skitsamma, det är nice!

Fast precis när jag skrev det här så fick jag annat i tankarna och nu är det My gift to you som spelas...

Måste ha ett band, har sagt det tidigare.

Det är riktigt soligt ute men det märks inte här inne. Jag har klagat förut och jag säger det igen, min lägenhet... fy fan. Ska börja städa nu. Förhoppningsvis är den ren tills julafton.

Jag visste hela tiden att jag hade rätt, kanske det var min övertygelse över att jag hade rätt som gjorde att jag fick rätt.

Allt jag tänker på är tisdagen i Tyskland. Den längsta dagen den här sommaren. Det var verkligen en plågsam dag men ändå längtar jag tillbaka dit. Det var en otroligt skön dag nu när jag sitter här hemma 5 veckor senare. Vänta, förhoppningarna, spänningen. Kommer ihåg när vi gick igenom parken där, kommer inte ihåg vad den heter men det är en väldigt stor park där i mitten med Brandenburg tor (?) och den där rondellen med ängeln. I.a.f då gick vi förbi ett café och de spelade "Love hurts" med Nazareth. Jag blev riktigt orolig då för sånt händer bara inte av en slump. De spelade otroligt satans högt också så vi hörde typ hela låten när vi gick, så vi hörde inte bara ett litet fragment.

Skrev dagbok förut, en riktigt med papper och penna. Vågar inte öppna dem längre, vågar inte skriva i dem. Vill helst bara kasta bort dem. För att det står saker där som jag inte vill läsa.

Ser henne bakom min näthinna ganska ofta men det är ingen som bryr sig. Känslorna den här sommaren var väldigt bortslösade. Jag säger inte att upplevelsen var slöseri med tid utan känslorna. Upplevelsen var fantastisk men om jag åtminstone kunnat få behålla något, som en vän, efter allt så hade jag haft en annan åsikt men jag gick tomhänt hem och allt som min kropp har lagt ner i det här har varit bortkastat.

Det gör ont att du ändrade dig över en helg. Att du inte träffade mig igen.

"Pain from the start

All my dreams are ripped apart

Thanking all the fucked people

They are all the things I've said

Sometimes I feel it's chasing me

All the hate that's breaking me

I realized I've taken everything

And the shit seems to follow

This time I feel it's taking me

To a place I hate to be

All along I seem to make believe

And the shit seems to follow"

Korn - Make believe

Gick och la mig förvånandsvärt tidigt igår. Brukar skriva ett inlägg runt 4-5 på morgonen men jag hade så otroligt ont igår så jag kunde inte förmå mig att sitta framför datorn.

Har haft problem nu ända sen jag kom hem ifrån Helsingborg. Jag kom hem på söndagen, på måndagen började problemen och nu är det värre än någonsin. Jag lovar er. Måste ha tag på en läkare illa kvickt för det här fungerar inte. Tidigare så har det varit oregelbundet lite då och då som smärtorna har kommit, nu är det regelbundet. Jag vet heller inte vad det beror på men jag har en aning om vad som kan ha utlöst det... Eller så var det bara en oturlig slump.

Börjar dessutom få feber tror jag. Är inte helt säker än men min hals är riktigt illa och mina öron är dåliga...

LAN någon? Inte? Vill ni hjälpa mig att städa upp det här stället då? Inte det heller? Okej...