Oj oj, nu blev jag anfådd... Det är så att vi har ställt min basutrustning i mitt sovrum. Hade den där medans vi lana för annars hade vi inte fått plats i vardagsrummet. Så jag tog basen och började spela lite, en melodi. Väldigt trevlig melodi, har text till den. Den som jag skrev tidigare. Går typ "I wish I was with you. I wish it all was true. But how could I ever trust in someone that I never knew" så började det spåra ut lite och tillslut så kom jag på mig själv hoppandes i sängen och spela avslutet på Somebody Someone med Korn.

Ni kan höra slutet på den här videon. Börjar vid 3:13. Det riffet på bas och hoppandes i sängen. Önskar bara jag kunde skrika "Someone" som Brian...

Jag skulle gärna vilja kartlägga min associationsbana där, hur jag tänkte. Älskar förövrigt låten. Otroligt tung (även fast "true" metalheads kommer säga att det är som popmusik...) och jag gillar att den skiftar mellan tungt och lugnt.

Blir man automatiskt ett pucko när man kommer in i den åldern (20-29 år)? Har nu haft flera dåliga erfarenheter av människor i den åldern och om det är så att man automatiskt anser sig stå över andra, känna sig mer mogen eller tro sig veta bäst i en åldern så kommer jag ta livet av mig den 29 december 2010.

Okej, här kommer dagens sanning. Det verkar som om ni, eller en del av er, ska inte dra alla i skiten... Men det känns som om en del av er tror att ni vet bäst, att ni kan bäst och att ni förstår bäst. Sorgligt nog verkar det inte vara sanningen. Jag önskar att jag kunde säga att ni var smartare, mer mogna och förstående än folk i min ålder och yngre men än så länge så har folk bara bevisat motsatsen. (Jag vet att ni som vet vad som har hänt de senaste veckorna kommer tro att jag pratar om en särskild person men det är tyvärr så att det finns flera. Det räcker inte med en utan det är en hel jävla armé!)

Sitter fortfarande och spelar. Helt otroligt... men nu är det nog dags att sova och imorgon städa.

Min lägenhet ser ut som om det har pågått ett kärnvapenkrig här. Fruktansvärt!!!

Om det finns någon person som jag avundas för sin närvaro på scen, sin inlevelse så är det Jonathan Davis. Han är verkligen i en klass för sig när det kommer till att stå på scen. Freddie Mercury må ha varit bland världens bästa frontmän men han trollband publiken och gav dem en show. Det var en skillnad mellan Freddie på scen och privat. Det är såklart skillnad mellan Davis på scen och Davis privat också men Davis på scen visar de känslor som han kände när han var ung. Tycker hans uttryck är helt underbara.

Vid 2:30 går han lös. ÄLSKAR!!! Vill också sitta i en stol och skrika inför en massa folk.