Göteborgs Posten är min största fiende. Har fått jobb som telefonförsäljare, jävligt jobb faktiskt. Näst intill alla hatar en, riktigt jobbigt. Som tur är så är det bara temporärt medans jag tar körkort.

Göteborgs Posten är min största fiende, 99% av alla de som tackar nej till mitt erbjudande äger GP, jag säljer SvD. Efter 150 personen sa "Nej, vi har GP och det räcker gott och väl för oss." så sa jag typ "Ja, men det är väl bara en lokaltidning?" hon svarar "Det är ingen liten skittidningen det eller!" ... nej förlåt att jag kallade en lokaltidning för lokal, jag sa inte att den var dålig... Jävla idiotgöteborgare, bara för ni är så jävla stolta över eran lokaltidning så kommer jag aldrig flytta dit. Ångrade mig totalt idag.

Vart får folk modet? Vart får folk modet att säga "Hej, jag gillar ditt leende." eller "Hej, jag tycker du har rätt." eller "Hej, jag gillar din klädstil." eller vad som helst! Hur vågade Tina skriva till mig för första gången när hon hade gått omkring och tittat på mig? Hur vågade Hannah skriva något så oskyldigt "I like your face and your hair" (ja, hon skrev på engelska. Fråga henne varför.) och varför vågar inte JAG, som ska våga, ens säga "Hej" till den människa som har trollbundit mig?

Jag är rädd, som så många andra, att göra bort sig inför andra men jag bör kunna hantera det för om någon har gjort bort sig så är det väl ändå jag. Om man har gått tre år på teater så har man ju inte gjort något annat än göra bort sig inför folk. (Nu menar jag inte själva teaterföreställningarna utan lektionerna.)

Jag har sett den här människan, helt fantastiskt ansikte och kropp. Jag har ALDRIG blivit fast i ett utseende förut. Jag har ALDRIG tänkt tanken på att lära känna en person p.g.a av deras utseende men den här personen var nog det vackraste jag har sett på länge som jag inte har känt.

Hur vågade de kontakta mig men jag vågar inte kontakta någon... Varför kontaktade de mig och varför vill jag kontakta henne? Jag vill bara bevisa för mig själv att jag kan säga hej till människor men det funkar inte. Jag kan inte, inte än men jag ska kunna. Jag måste kunna. Har gått omkring och tänkt på henne nu i två dagar, allt jag behöver göra är egentligen säga "Hej" men sen vad? Vad säger man EFTER HEJ!? Det är det som jag inte vet! Alla andra har skött det åt mig... borde ha lärt mig det.