Jag vill bara vara mig själv. Jag vill inte vara störst, jag vill inte vara bäst. Jag vill vara sjukast och jag vill vara värst.

Om jag kunde skulle jag bjuda in er i mitt huvud, ni skulle antagligen både äcklas och fascineras. I mitt huvud spelas det musik som hissmusik. Som går om och om och om igen. Ni skulle antagligen bli tokiga av den musiken. Jag hör den hela tiden och jag njuter till fullo. Älskar musiken som spelas i mitt huvud. Jag önskar ni kunde ta del av den och älska den också. Den är inte våldsam på något vis. Den är bara John och de som känner John vet att det innebär att den är konstig, skev. Som en kompis, Sima, beskrev mig en gång. "Du dricker inte men du är så skev, du är så jävla konstig så jag förstår mig inte på dig." så är musiken i mitt huvud.

Det finns dock en fara det här med att gå in i någons hjärna. Att man blir för intim. Låt mig förklara hur det fungerar.

Man kommer in i någons hjärna, man tar del av tankarna och idéerna. Man sjunker sakta ner i dennas hjärta och känner sig älskad och varm. Men allt som kommer in i kroppen kommer även ut, så sen pissar ni ut oss och spolar oss. Eller ännu värre, ni skiter.

Ibland önskar jag att jag vore cancer som bara sätter sig i era kroppar och dödar er sakta men säkert. Det skulle vara väldigt tillfredsställande ibland. Eller ett HIV virus som hindrar er att knulla er vidare. För det är det enda som en del personer tänker på.

Eftersom ni skiter i min hälsa så spelar erat välbefinnade ingen roll för mig heller.