Den där ensamma känslan börjar krypa sig på när det mörknar ute. Älskar sommaren när det är ljust dygnet runt (i.a.f där jag bor.) Hatar mörker, hatar när det är mörkt och kallt. Det finns inget mysigt i det, eller jo... förförra hösten var mysig men om jag säger varför idiotsämplar folk mig.

Det som är ännu värre är att jag inte har något att göra. Ingen skola, inget arbete än så länge men jag arbetar på det. Det är en konstig känsla att inte ha något att göra. Spelar en hel del gitarr just nu, utvecklar en del saker som hur jag kan mixa mitt gitarrpsel med mitt basspel.

Sitter å tänker tillbaka på Ås och somrarna där. Sommaren i 7an var den bästa sommaren någonsin. Kommer ihåg den som om det vore igår. Har aldrig haft så kul någonsin. Sista sommaren som jag använde till barnasinne till 100% tror jag. För det var sommaren efter det som jag var med Maria och då ställdes det helt plötsligt helt andra krav på en. Sommaren efter likaså. Sommaren efter den så var det jävligt... riktigt jobbig sommar. Fast utan den hade jag aldrig lyssnat på Korn. Sen där här sommaren började fantastiskt men jag tror den skulle kunna ha slutat bättre. Eller snarare velat, eftersom det var bl.a för jag inte trodde dom det slutade som det gjorde.

Har fortsatt spela nu och kommit till sista fasen, rymdfasen. Besvikelsekänslorna har gått över för nu är det riktigt nice. Civilisationsfasen som jag hörde skulle suga tyckte jag var skitkul. Kändes lagomt lätt men ändå trovärdigt att hålla på att samla resurser och kriga/övertyga andra länder på sin egna planet om världsherravälde. Valde att spränga dem i luften... Tyckte det var riktigt intressant. Lite som Europa Universailis 3 för barn, just själva civilfasen.

Var nere och köpte Spore idag. Geniet bakom The Sims kläckte idén för några år sen och låste in sig i sitt hus och idag kom hans produkt ut.

Spore går ut på evolutionen. Ja, det låter helt crazy men man börjar som en encellig organism i världshavet för att sen ta sig upp på land och föröka sig och utvecklas genom olika faser tills man tar sig ut i världsrymden och erövrar den.

Spelet är helt klart ett barnspel för tonåringar och vuxna. Har svårt att tänka mig (fast nu fördummar jag säkert barn...) att 11-12 åringar kommer fatta spelet men å andra sidan så tänkte nog folk i min ålder så om mig när jag var 11-12 år och jag spelade som bara fan. Ok, fördomar... de kommer förstå. De kommer säkert lära sig spelet snabbare än mig för jag fattar ingenting ibland även fast det är så basic uppbyggt.

Det är underhållande men jag har inte fastnat för det. Vet inte varför men jag har stängt ner det ett par gånger idag och tänkt "Besvikelse..." men sen kommer suget tillbaka efter några timmar så sätter jag igång det och tänker "Shit vilket bra spel." och sen stänger man ner "Besvikelse...." måste fortsätta spela för att skapa mig en slutgiltig åsikt.

Kommit till civilsationsfasen förresten om någon skulle fråga.

Creature Editorn är skitkul däremot. Fast mina varelser är så fula så jag skäms. Jag upptäckte att mitt estetiska, kreativa sinne inte existerar i detta spel, och mitt statshus är ännu värre men värst är mitt fordon. Borde avinstallera mig själv för jag är så dålig på att komma på designer.

Gary Numan, min nya kärlek. Är den temporär eller permanent? Han är just nu på samma position som Korn å Queen är. Förhoppningsvis för att stanna.

Det är något med hans röst som jag verkligen älskar. Det låter inte bra men det låter bra. Ni förstår om ni lyssnar.

Han ser förresten ut som en korthårig Alice Cooper. (Sången börjar vid 2 minuter)

Gillar när folk antar saker och ting om andras relationer till människor och utifrån deras antaganden gör en bild och sen använder den bilden för att försöka såra människor som redan är besvikna eller ledsna.

Musik som kommunikation. Om jag känner något för någon, spelar ingen roll över känslan utan det ska vara något så sitter jag oftast och hittar på musik medans jag tänker på den här personen. Jag tycker själv att det blir mycket bättre musik då för av någon anledning går fingrarna av sig självt. Jag har svårt att komma på musik på kommando utan jag måste ha en person eller en känsla att tänka på eller att känna. Sen när man har musiken vore det dumt att inte erkänna vad man tänkte på tycker jag. Därför kan man säga att man skriver musik om/till någon. Ibland kan det vara glad musik, ibland arg eller sorgsen. Sen så får man välja själv om man vill spela upp musiken för andra eller inte eller vad man ska säga om musiken om man gör det.

Vi hade en låt som handlade om förra sommaren som hade ganska intressant text och musiken var gjord av mig när jag tänkte på en person. Vi valde att inte spela upp den. Inga problem.

Sen så kommer det folk och anser att detta är barnsligt. Att jag gör det för att hämnas på människor.

Alla människor, om de inte är lobotomerade känner avsky och en uns hat om de blir sårade, ledsna eller besvikna. Det är naturligt och man får, i.a.f jag får någon form av adrenalinkick av det och får upp en massa tankar om jag har blivit riktigt sårad. Som ni kanske har märkt så har jag varit sur ett tag för att en relation (inte en par relation utan en form av... påbörjad par relation som inte hade hunnit utvecklas än) gick åt helvete men jag fick aldrig samma adrenalinkick som jag fick av förra. Såklart är/var jag ledsen och besviken men det är humant och nu vet jag vad jag tänker på när jag spelar musik och det är inte musik med någon form av "hämnd"känsla i överhuvudtaget. Faktiskt så är det den vackraste musik jag någonsin har spelat, kommit på själv. Gentemot de Korn influerade sakerna som jag spelade tidigare. Så nej, jag använder inte musik för att hämnas på folk. Jag använder känslorna som jag får och de sätter jag in i en melodi, en text, en låt och utifrån de känslorna så får man resultatet och det är inte hämnd. Hämnd vore om jag åkte hem till er, slog in dörren och krossade skallen på er MEN jag vill inte och framförallt, jag kan inte.

Varför kan jag inte? För att jag är definitivt inte tillräckligt stark för att slå in en dörr bara sådär... tror det är ytterst få som är det. För det andra, jag får otroligt lätt skuldkänslor. Skulle få skuldkänslor innan jag slog in dörren om jag skulle lyckas med det. Sen så tål jag inte blod, jag skulle svimma efter första slaget och då lär ni överleva. För det fjärde, jag tycker om er och då gör man inte sådant. För det femte, det vore barnsligt.

Det är hämnd. Var glada istället att jag tänker på er då och då och får ut någonting bra av det.

Fast vänta lite... den personen som har klagat den här gången lär aldrig få något. Det är hämnd!

Om det finns något jag älskar här i livet är det musik med österländsk tema. Något jag mer älskar så är det tv-spels musik. Om man kombinerar detta blir det orgasmartat.

Drömde en dröm inatt. Den började bra men avslutningen blev väl lite si sådär...

Drömde att jag fick chansen att sjunga Wild Side på en Mötley Crüe konsert. Vince var inte med och sjöng utan det skulle bara vara jag som sjöng. Nikki gick igenom en del saker, berättade hur allting fungerade och sen var de ute och spelade och publiken röjde och höll på så var det dags för Wild Side. Fyverkerierna sätter igång i introt och jag springer ut på scenen inför 10-15 000 personer och så börjar jag sjunga.... och jag sjunger falskt. Något så otroligt. Så fruktansvärt så man ser hur folk håller för öronen och lämnar arenan och jag får inte ens sjunga färdigt innan bandet avbryter låten... Det är nog det pinsammaste jag någonsin har gjort, tur att det bara var en dröm

En sits fick sångaren i Avenged Sevenfold och flera andra när Jonathan Davis i Korn blev sjuk. Så gick Fieldy runt och frågade om andra kunde sjunga istället för Davis för de ville inte ställa in.
Se video.

Att lära känna någon är inte allt för lätt. Jag har hört ganska nyligen att jag har problem med att lita på folk. No shit bitch när du själv säger att jag inte kände dig så vad finns det att lita på?

Eller är det så att man litar på personer som man inte känner? Jag gör inte det, kommer aldrig att göra det.

Att lära känna någon tar tid. Jag brukar oftast (ja det här är seriöst) göra en överläggning om det är värt att lära känna en person. Det är kanske därför som jag har så få riktiga vänner men många kontakter. Om personen är intressant så är det såklart att man vill lära känna den. Senaste personen som jag försökte lära känna hade mycket att lära mig inom olika religiösa ämnen som jag är ganska intresserad av. Sen vad jag tror på är sak samma det är religionerna som jag är intresserad av. Så det var självklart att man ville lära sig mer.

I.a.f det jobbiga med att lära känna en ny person är att det är tidskrävande. Jag vill inte ens tänka på hur många timmar jag har spenderat på nätter för att lära känna olika personer här i livet. Oftast sker det på nätterna, ja nu vet jag vad ni tänker men det är inte helt korrekt eftersom det sker oftast via msn. Även om man har träffat personen i verkligheten först.

Saknar dagis....

Vet att jag har tjatat en del om Gary Numan nu men jag vet ändå vart mitt hjärta ligger just nu i musikväg och det är ganska självklart att det fortfarande är Korn.

Kommer ihåg när jag var typ 12-13 år och hörde talas om Korn för första gången. Då jag hörde dem för första gången hos mina kusiner (Twisted Transistor) så tyckte jag att det lät förfärligt. Hatade dem. Sen när min dåvarande flickvän började lyssna på dem frekvent trodde jag att jag skulle dö, fast det var mest System of a Down hon lyssnade på. Även fast jag gillar SoaD nu så hatar jag låtarna som hon lyssnade på... Fast jag lyssnar inte på SoaD längre av någon konstig anledning.

I.a.f när jag var i Belgien förra sommaren och hörde att Korn skulle komma tänkte jag "Ok, jag ger dem en chans." för då hade jag förväntningarna att de skulle vara bra. Jag kommer inte ihåg varför men jag var riktigt sugen på att höra dem, sen när de klev ut på scenen och började spela Right Now var jag inte lika sugen längre.... aldrig hört något värre tänkte jag. Nu älskar jag Right now. Det var inte förns de spelade Shoots and Ladders som det släppte och jag började tycka om dem. När jag kom hem så sökte jag på Youtube efter låten och började lyssna och nu äger jag alla deras skivor och sett dem live en gång till sen dess. Det var nästan kärlek vid första ögonkast.

Notera att de var "förband" till Iron Maiden, därför som jag stog längst fram. Väntade på Maiden. Därför bär Fieldy en Maiden tröja. Lite charmigt.