En av anledningar varför bloggen heter just Sick n' Twisted är för att jag drömmer en hel del sjukt.

Det började med att jag hade en sexuell relation med en person som står mig kanske inte nära på det viset att vi pratar ofta eller umgås men nära känslomässigt. Vi båda sa till varandra att det här gick inte, det är etiskt fel men ändå så gjorde vi det. Sen så hade jag fått jobb som nattvaktmästare på ett museum och av någon underlig anledning ville min pappa följa med första dagen på jobbet. Så vi är där och jag ska bära två stora vaser och jag vill ta hissen men pappa sa att vi skulle ta trappan, jag vägrade men han mer eller mindre tvingar mig och så tappar jag en vas, ovärderlig, i trappan så den går sönder. Jag blev måttligt glad på min pappa då. Sen kommer vi hem, till mina föräldrar, jag bodde där tydligen och hela släkten var där. Helt plötsligt så kommer det en stor älgtjur som jag och personen som jag hade en relation med ska slå ihjäl.... med kryckor. Med ispiggarna på kryckorna. Vi lyckas inte utan flyr, för att sen helt plötsligt vara tillbaka på museumet med Knatte, Fnatte och Tjatte + Uppfinnar Jocke. Nej, jag skämtar INTE. Det här hände verkligen i drömmen. Inte nog med det, Mel Gibson var där också och han var i roll, den rollen han hade i We Were Soldiers så han sprang omkring och sköt ihjäl alla på museumet, det var folk där fast det var natt. Tillslut så blev hela museumet översvämmat och alla drunknade förutom Knatte, Fnatte, Tjatte, Uppfinnar Jocke och jag. Någon öppnade dörren så allt vatten rann ut och sensmoralen var enligt någon av knattarna "Oavsett hur illa det går så har man alltid familjen". Sen när vi skulle gå hem så stannade jag på vägen för att titta på en växt, som hoppade upp i ansiktet på mig och försökte bita mig. Då vaknade jag av att jag slog mig själv i ansiktet i verkligheten.

Det var den mest bisarra dröm jag någonsin har kommit ihåg. Särskilt av att jag vaknade av att jag slog mig i ansiktet för att få bort den här blomman.

Det finns två saker som svenska folket vill läsa om. Det första är sex, det andra är kändisar. Charlotte Perelli är en svensk schlager"stjärna". Nu måste man inse att det finns bara ett band som har blivit riktiga stjärnor av schlager och det är ABBA. Schlager är som Idol fast för etablerade musiker. Ok, nått till svenskt band lär ha kommit fram bland schlager, jag vet inte. ABBA är det första jag kom å tänka på och det sista för den delen också.

Jag var nere och handlade idag och såg i tidningshyllan så fanns det en tidning, Kryss & Quiz tror jag den hette. Framsidan bestog av en jättestor ansiktsbild av Charlotte Perelli. Det var den absolut fulaste bild jag någonsin har sett på en människa. Ni kan inte tänka er hur ful bilden var. Det här är förstås inte Charlottes fel utan tidningens. För oavsett hur en människa ser ut så kan man alltid ta snygga bilder på den men istället valde den här tidningen att publicera den fulaste bilden någonsin på en person. Min första reaktion var att jag skrattade, faktiskt jag stog där och skrattade åt en tidningsbild mitt i en affär. Ganska bisart. Sen började jag tycka synd om Charlotte för att någon har valt att publicera den där fruktansvärda bilden, jag säger inte att hon är snygg, långt ifrån, men den där bilden var jävlar i mig ful.

Jag vaknar, jag stiger upp, jag går och sätter på musik, det är det första som jag gör varje morgon. Jag sätter på Korn, jag blir arg och sur. Tänker en massa pessemistiska tankar och klär på mig.

Jag vaknar, jag stiger upp, jag går och sätter på musik, det första som jag gör varje morgon. Jag sätter på Queen, jag blir glad och entusiastisk. Tänker att livet är underbart medans jag klär på mig.

Queen måste vara roten till all godhet i världen. Korn är förbannat bra musik, inget snack som saken men man blir så arg av att höra Korn. Inte arg på Korn utan på allt annat. Däremot när man hör Queen så är man tacksam för att man åtminstone lever och ser möjligheter i livet. Jag vet att det här låter väldigt flummigt men det fungerar så för mig.

Var i Berlin i somras i 10 dagar. När vi kom till Berlin 06:00 på morgonen hade vi ingen aning om vart vi skulle, det var jag och en kompis. Vi hade ingenting förbokat, vi hade aldrig varit i Berlin och vi visste mer eller mindre ingenting om staden eller hur det skulle se ut. Så vi tog ett blad ifrån en turistinformation och såg "Vandrarhem, centralt!" så var det en karta hur vi hittade dit. Vi hade inget annat för oss så vi tog och följde kartan. Först var i centrum av Berlin, östra Berlin, men det visste inte vi. Sen kom vi ut till en gigantisk byggnadsplats, vi hade ingen aning om vart vi var och det var traktorer och jordhögar överallt. Vi började undra om vi hade gått fel men när vi kollade kartan så var vi helt rätt, sen kom vi in i ett område där det var förstörda byggnader och klotter och ja, jag vet inte vad, överallt. Där, i mitten av allt så låg vårat vandrarhem. Jag var väldigt skeptisk till om vi skulle bo där, det tog 2 timmar och 30 minuter att gå dit ifrån tågstationen, och 2 timmar ifrån centrum. Det låg inte centralt, kanske centralt för Berlinstandard men här tar det 20 minuter att gå till östersundcentrum och då bor jag ändå utanför centrum en bit.

Men vi tog in där. Vi betalade för ett 16 bäddsrum utan lakarn. Vi fick ett 4 bäddsrum med lakarn, vet inte om de gav oss fel rum men jag var väldigt nöjd. Vi delade rum med två spanjorer, och en snarkade så otroligt högt så det gick verkligen inte att sova...

Vi fick reda på sms att vi var på den östtyska delen och våran kompis skrev även "Stay away from the muslims" (hon är själv muslim som varnade oss så det var inte av rasistiska skäl utan bara för att varna oss.)

Jag såg faktiskt inga som såg ut att komma ifrån mellanöstern där nere så jag vet inte vad hon pratade om och det var så otroligt lugnt där. Det var verkligen bästa stället vi kunde hamna på tror jag. Det var resturanger ÖVERALLT och folk var ute sent på nätterna men inge bråk eller ingenting.

Våran vän föreslog att vi skulle bo på västsidan vid Berlins zoo. Så efter 5 dagar packade vi ihop och stack dit och hittade ett vandrarhem. Vi tog ett 16 bäddsrum utan lakarn och fick ett 16 bäddsrum utan lakarn och inga skåp så man kunde låsa in något, besvikelse...

Sen ute på gatan, det var riktigt stelt där. Jag trivdes inte på västsidan, det var som Sthlm city fast mycket, mycket större. Alla hus var skitstora och maten svindyr, det ända man kunde äta där var McDonalds eller Burger King och jag som redan hatade båda trivdes inte med maten. På öst kunde man äta olika sorters mat som smakade riktigt bra till samma pris på McDonalds.

Däremot på det nya vandrarhemmet delade vi rum med 16 personer och det var tystare där än när vi delade rum med spanjorerna. Vi träffade även svenskar i det rummet som hade cyklat till Berlin som det lät som. Det var riktigt kul för de hade fått punktering så pumpade de upp däcket så pös det och så sa den ena svensken "Hör du hur däcket pyser?" och den andra svarade "Det är inte däcket som pyser, det är mitt förtroende för Gud." Låg ett par sängar ifrån dem och försökte sova men kunde inte låta bli att skratta.

Nästa gång, om jag någonsin åker till Berlin igen så ska jag vara hela tiden på östsidan för det var en helt annan mentalitet där. Dessutom hade vi turen att vara där när det var fotbolls EM och vi såg semifinalen med Tyskland ute på en resturang. Det var FYLLT av folk överallt då, på gatorna. De satt på gatorna tillsammans och tittade på fotboll. Har aldrig sett något sådant i Sverige. Jag föreslår att om någon någonsin tänker åka till Berlin, var på östsidan. För väst är som vilken svensk stad som helst, om något större. Bara för att ni bor på öst så kan ni fortfarande åka kollektivt till väst för att handla men maten och stämningen är betydligt bättre på öst.

Jag har fått en helt sjuk idé på huvudet. Idén spar jag för mig själv så länge men det är inget olagligt.

Jag har funderat på om jag ska utföra den här idén, jag har hört runt bland en del kompisar och en del tycker att det är riktigt roligt och tror att det skulle fungera andra säger "Nej, nej, nej. Gör det inte".

Varför inte? Idén är unik. Det finns många människor som gör samma sak varje dag, hela tiden och andra människor tröttnar på dessa. Så varför inte sticka ut och göra något unikt och roligt av det hela? Varför måste alla passa in? Saknar svenska befolkningen humor eller är min humor för bisarr för att förstås?

Jag tycker det är jättevackert att tro på en allsmäktig Gud och en godhet och en kärlek som är starkare än något annat men religion är något helt annat.

Religion är ett sätt att dela upp människor med olika sätt att tro på samma Gud. Religion skapar hat mellan dessa grupper med människor. Jag blev uppriktigt chockad i somras när jag satt i Malmö och åt och jag får höra att en person hade skjutit ihjäl två tonåringar i Jerusalem för att de inte delade samma religion. Jag visste att sånt här verkligen händer men det är något annat att få det återberättat av någon som verkligen var där. Jag tappade matlusten. Det är inte kärlek, det är religion och hat. För vad?

Tycker därför det var underbart att höra av en person som sa att man ska söka sin egna tro och inte vända sig till religioner. För det är dags att se religion dö och låta de som tror på samma Gud leva i fred tillsammans.

Det är mitt största problem, min granne. Jag hakar lätt upp mig på saker som egentligen är onödiga men den personen är verkligen onödig i denna värld. Förstår inte hur han har mage att hota mig när det är han som är idioten. Det är han som borde ha kontaktat mig från första början och inte tro att det skulle lösa sig av sig själv och när det inte löste sig då hota och springa.

Det han vill är ju kasta ut mig ur mitt hem om jag inte sänker volymen, och jag har sänkt volymen men det är principen att han hotade mig som jag stör mig på. Känner mig kränkt t.o.m Särskilt när han klagade på "metalen" när jag spelade Queen.

Påverkas av det här mörkret som så många andra. Jag vill att det ska vara ljust dygnet runt men nu blir det mörkare och i vinter kommer det vara riktigt, riktigt mörkt nästan dygnet runt. Hatar när det är mörkt, jag verkligen hatar det. Vad är höstmörkret bra till? Ingenting. Så många par säger att de gillar höstmörkret för det är så mysigt, i helvete. Det är mysigare att vara med någon som man kan se än att behöva gissa sig till att det finns någon där. Givetvis finns det ljus, både elektriska och brinnande men det är inte samma sak för mig. Vill helst ha det naturliga ljuset.

Mörkret gör mig dessutom tröttare, de flesta blir tröttare när det är mörkt. Det är naturligt. Gillar inte att vara slumrig. Sitter och gäspar hela tiden just nu och klockan är inte ens 20:00.

Värsta av allt med hösten, och vintern för den delen är att det blir kallare. Jag gillar inte utomhuskläder överhuvudtaget. Jag hittar aldrig några snygga och det känns inte rätt att gå tillbaka till att bära en svart rock när jag har pratat så illa om black och death och all dess metal. Ser inte fram emot vintern, inte alls.