Här i världen så är det få som tar saker på allvar innan det blir allvar. Vi har t.ex global uppvärmning. Folk bråkar om ifall det är på riktigt eller om det bara är jorden som spelar oss ett spratt. Diverse skolmassakrar. Övervakningslagarna. Och så har vi den mindre skalan, som jag med min flickvän.

Värsta är att när det blir allvar så önskar man så gärna att man hade ändrat sig och denna gång så vet man att man ska skärpa sig. Det fanns flera saker som jag gjorde som jag trodde skulle kompenseras för andra saker. Jag ville aldrig verka typ allt för på, istället så verkade jag allt för ointresserad..... det blev helt fel budskap.

Fan, jag har aldrig tidigare velat haft en vardag med en människa som med henne. Jag kommer ihåg att förut när jag pratade om att flytta ihop med en annan tjej så köpte jag ett tv-spel för att ha något att göra på dagarna. Det var min syn på vardag då. Vardagen med Kristina är mer som äta mat, prata, samtala, kasta kall spaghetti på varandra osv. Men det går inte att uppnå om man inte arbetar för det och det kan jag inte direkt påstå att jag gjorde sådär jättehårt.... jag försökte få rl tillfällena att bli perfekta men tiden mellan det tog jag inte på lika sort allvar. Vilket som har definitivt fått konsekvenser som jag ångrar.

Jag älskar henne skulle jag vilja påstå. Eftersom jag är alltid glad med henne omkring och jag ser alltid fram emot att träffa henne. Det är en person som man VILL träffa och inte som en del andra gånger med andra tjejer har tänkt "Måste jag? Jag har annat för mig..."

Jag saknar henne så otroligt mycket så det är svårt att beskriva och tanken på att jag kanske aldrig mer träffar henne gör mig galen...