Magi och reaktioner.

Jag trollar en hel del som sagt, har trollat i nu över ett år och jag tycker ändå att jag har kommit en hyfsad bit på detta året. Jag är sådär att om jag vill något då gör jag det och då är det till 100% och det har det varit med magi nu.

Det intressanta är när man trollar framför en publik eller framför människor överhuvudtaget. Deras reaktioner. Det jag har lagt märke till är att killar är lite mer reserverade, de vill inte verka dumma och vill gärna lista ut en (om man inte känner dem sen tidigare). Tjejer är mer öppna och brukar visa förvåning (om de blir förvånade vill säga.)

Trollade för en skolklass innan sommaren och då var det en kille som satt helt tyst och rörde inte en min och sen i slutet försökte han förklara hur jag gjorde. Jag säger såklart aldrig hur jag gör, inte ens om en person lyckas gissa rätt (som har hänt då och då när folk är väldigt uppmärksamma och jag klantar mig) men den här killen svamlade en massa goja för att försöka vara smart.

Jag fattar inte varför folk ska försöka överlista en. När jag ser ett magitrick som jag inte kan blir jag 1) imponerad (om det är bra vill säga) 2) nyfiken att lära mig det.

En sak som man måste lära sig när man ser ett trolleritrick. Det är inte personligt att man inte fattar, man är inte dum om man inte förstår. Trolleri är INTE kul om man förstår det. Det är "WTF?!" effekten som är det underhållande med magi. Så därför för eran egna skull... nästa gång ni ser ett trick njut av det istället för att försök att lista ut det.

En kul reaktion fick jag en gång när jag trollade bort ett stearinljus.

"Sluta trolla bort saker sådär. Folk blir ju förbannade och du kommer att få stryk."

Njut av Lance Burtons duv och ljus rutin.

Sitter och lyssnar på Nine inch Nails - Ghosts 12 II och så började jag tänka på Sharon Tate. En av världens vackraste människor. Modell på 60talet och gift med Roman Polanski.

Hon blev mördad av Mansonfamiljen 1969.

Jag läste förut på Aftonbladet.se att en av de som blev dömda till livstids fängelse för morden hade dött i fängelset nu och när jag läste om denna person (kommer inte ihåg namnet) så stod det att hon hade dödat Sharon och att Sharon hade bett dem att sluta om och om igen.

Så jag googlade i.a.f Sharon Tate och fick se några riktigt vackra bilder på henne och några riktigt hemska... Då finns det ute på internet bilder som polisen har tagit från brottsplatsen där hon dog.

Hur kändes det då att dö? När man ville egentligen leva? Tanken får mig att bli gråtfärdig. Jag har en tendens att värdera livet väldigt högt både mitt egna och mina medmänniskors.

Jag har haft dessa tankar många gånger förut och då bl.a när flygplanet kraschade utanför Brasiliens kust.

Hon måste ha varit väldigt rädd, jag hade varit väldigt rädd. Att dö är något som man måste förbereda sig på. Hon hade inte räknat med detta när hon vaknade upp den morgonen. Sen att det står i texten att hon bad dem att sluta och de slutade inte gör mig extra upprörd. Vad har de för rätt att ta en annan människas liv? Ingen. Har någon någonsin rätt att ta eller skada någon annan människa? Nej.

Och Ghost 12 II går om och om igen på repeat.

Jag brukade fridyka förut, det är när man dyker utan tuber och så man håller bara andan och ger järnet. Jag brukade tänka hur det skulle vara att inte få luft, att kunna dra in luft i lungorna. När man dör, känner man då sitt sista andetag? Vilka tankar går igenom ens huvud då?

Blir galen av dessa tankar... men det finns ju en anledning att denna blogg heter "Sick and twisted".