Igår kväll var jag ute på uppdrag av en vän som arrangerade en stor fest i Östersund. Uppdraget gick ut på att underhålla människor på festen, de lyckades underhålla sig själv väldigt bra men det kändes som jag var en fin udd.

Lance Burton säger i en intervju att det svåraste för en magiker är inte att utföra magin utan att få folk att vilja se det. Det är ingen behaglig känsla att bli lurad men vi magiker måste på något vis få människor att uppskatta det, och det märkte jag igår. Först var många väldigt skeptiska. En del idiotförklarade mig nog t.o.m när jag frågade dem om de visste vad "det här vad" och höll fram en kortlek.

Men jag älskar det.

Det var andra gången jag fick trolla på en fest där jag har blivit ombedd av arrangörerna att trolla och denna gång gick betydligt mycket bättre än någon gång tidigare. Jag var verkligen, verkligen på topp igår. Inga missar i korttricken. Bolltricken funkade UTMÄRKT. Pappersproduktionen var nog höjden. Då stod det en halvring med människor runt mig och om det hade varit på gatan och jag hade hållit ut en hatt hade de säkert betalat.

Det känns som att det börjar gå bra nu. Ett år inom magi och jag är helt fast. Helt.

Och efter jag har läst Jeff McBride's häfte om sin mentalitet och tips så kan jag bara citera det och så kommer folk veta att framöver kommer de aldrig se mig utan en kortlek. Jag sover med kortlekarna på nattygsbordet t.o.m

"There is a difference between a magician and a magic act. A magician is ready and willing to perform 24 hours a day, 7 days a week."

-Jeff McBride